Årstankar

Funderar på att lägga ner bloggen. Till och från är det tråkigt, men sen så kommer det tillfällen då det plötsligt blir kul. Så därför funderar jag ännu mer på att byta till blogg.se, har fått för mig att det är roligare på något sätt.
   Jag får se, har för tillfället startat upp en annan blogg som jag skrivit lite smått på, men jag vet inte hur länge jag orkar med den.

Idag har jag hunnit med mycket. Vaknade hos Lusse vid tolv och åkte hem vid.. två? Duschade, sprang ner på stan till Alex och Joche, fikade på chokladhuset, sen drog jag hem, kastade i mig lite fil och drog ner på stan igen, fast för att gå på bio med Alex, Erik och Niklas. Vi såg ”Luftslottet som sprängdes”, jättebra, men självklart höll den inte samma klass som boken. Och jag störde mig något så jävulskt på att Lisbet hade samma kläder under hela rättegången. Som liksom var några dagar lång… Sen gick vi till Hemmakväll och hyrde filmer till nyår innan jag åkte hem.
   Vad jag längtar till nyår! Vi kommer ha hur kul som helst. Hoppas jag. Förutsättningarna finns iallafall där. Mysiga människor, bra filmer, god mat… Känns overkligt att det är redan på torsdag. Om två dagar. Då är det inte bara nytt år, då är det… 2010. Skitjobbigt att skriva, inget flyt alls. Det slutar även vara 00-tal. Det är tiotal. Då är det bara tio år tills det är tjugotal och sen är det trettiotal och det känns skitskumt. Det är ju årtionden som har varit och inte som ska vara!
   Någon som håller med mig…?

Julinlägg

God jul vill jag önska mina trogna bloggläsare.
   Jag vet inte hur det har gått till, eller vad som lockar dem, men jag har mellan tio och tjugo läsare varje dag – och jag brukar inte göra reklam för bloggen. Inte skriver jag något vettigt heller. Glad är jag i vilket fall!
   Sen vet jag ju inte riktigt om jag lyckats läsa statistiken rätt, den är helt jättekonstig, men jag tror jag har listat ut den ungefär.

Jag har fått riktigt bra julklappar i år, bland annat en datormus, tjocksockar, ett sushisett och tröjor. Kanske inte låter sådär jättekul, men det är det. Och (självklart) har jag fått massa andra klappar, men jag tänker inte skriva upp någon lista här, det är för drygt. Så det så.
   Nu ska jag försöka stressa ner mosters hund Wilma som springer omkring och gråter.

Kram och trevlig fortsättning på dagen!

Klag, klag, klag.

Jag hatar att vara sjuk. Verkligen avskyr det.
   Jag hatar att ha hög feber, jag hatar att få ont i huvudet för allting, jag hatar att hosta, jag hatar att må illa. Men feber är nog ändå värst. Fryser som en liten tok och kan inte bli varm, är yr.
   Det jag hatar mest är nog ändå att jag blir så klagig. Jag tycker inte om att klaga, inte ens när jag har anledning att göra det, men när jag är sjuk vill jag ha uppmärksamhet hela tiden och då klagar jag.

Illa.

Nu ska jag försöka sova igen, eller åtminstonde försöka kräla upp på rummet, haha.
   Pusshej

Tankar mitt i natten

Om detta var din sista dag i livet, och du visste om det, vad skulle du göra då?

Bortse från det faktum att om man var medveten om ens sista dag så skulle man antagligen vara oförmögen att göra något.

Men jag äter pepparkakor i soffan.

Idag hittade jag en låt med Kent som jag aldrig hört förut.
   Frank.

Han fångade sparken med huvudet
han hade tänkt alla tankar ändå
Han stod inte upp när han fick den
för full för att ens kunna gå
Långsamt glömmer man bort allt
också pojkar i manchestertyg
men jag minns våra skrikiga stolar i köket
och virveln på min kula av porslin
Min vän hade kritvita tänder
Hans kläder luktade rök
Så levande att det ibland känns
som om det är jag som är död
Refr.
En blank dank
låg så tungt i min hand
En dank Frank
Jag kommer aldrig närmare än så
En blank förmiddag i handen på Frank
Han fångade sparken med huvudet
Som att nicka en fotboll i mål
Som att kasta en sten högt över taken
och klättra dit ingen kan nå
Långsamt glömmer man bort allt
också träskor och gul blend i smyg
men inte saker han sa som gjorde mig större
inte så blyg
På hans jacka satt fyra märken
Hjältar i glittrande tyg
Slade Kiss Bowie & Sweet, året när pinups var ny
Refr.
Nu är jag större, nu är jag äldre än du
Nu är jag större, större än du….

Sweet blue

De senaste sjutton åren har klyftorna mellan fattiga och rika ökat. De rikas tillgångar har fördubblats, de fattiga har fått en ökning på femton procent.
   Jag vaknade två timmar tidigare än nödvändigt imorse. Tio över sex. Jag roade mig med att klippa luggen och noppa ögonbrynen och har läst ur ”Misery”. Jag har ingenting att göra nu. Förutom att borsta tänderna. Och jag har sovmorgon nu, har inget individuellt val, sen har jag idrott, men behöver förmodligen inga kläder eftersom vi ska ha tentamen i Hjärt- och lungräddning. Fast Ola är som han är, så han har väl tänkt sig att vi ska idrotta när vi inte visar vad vi kan, typ.

På radion pratar de om placebo. Det finns ett hypokondrikersjukhus någonstans i Norge tror jag att det var, som behandlar med placebo. Det är ganska bra tycker jag

Det finns dem som är för dumma för att ha ångest; de är smarta

Ibland blir man förvånad. Som då det är filmkväll och man faktiskt ser filmer istälelt för att bara flumma på med TV:n bortglömd i bakgrunden. Fem filmer hann vi med igår; bäst var ju ändå ”I’m a cyborg but that’s ok”. Mysigt folk och konstiga filmer. Saffransmuffins, pepparkakor och chokladte. Jag är glad. Fast väldigt trött.
   Fyra av mina mostrar, fyra kusiner och tre hundar kom på besök idag. Vi åt Herman, en evighetskaka. Evig, i det syfte att man har degen i tio dagar och matar den emellanåt, sedan delar man den i fem och ger bort fyra bitar till en kompis, som i sin tur matar och ger bort och så vidare. En bit behåller man själv och lägger i exempelvis äpplen och kanel samt gräddar och äter. Hur gott som helst, kan slänga upp ett Hermanbrev här någon gång, samt en bättre beskrivning.

Ska åka till pappa om ett par timmar, försöker övertala Juho att uppfinna en backvändare och måste lista ut hur jag ska transportera Herman på bästa sätt.
   Vi ses.

Musiken är ett glashus

Sitter på skolan och ska skriva någon typ av dikt utifrån ”äng, eftermiddag och molnigt” – Linus fick ge mig temat, då vi ska skriva dikter och utifrån landskap ska vi beskriva känslor.
   I lördags var jag på pipeline och lyssnade på ett konstigt indieband som hette ”fontän” och där själva sångaren hade ett jättekonstigt instrument som var en bas och en gitarr som satt ihop.
   I söndags var jag på julskyltning, folket var jättemys och jättebäst, själva julskyltningen var väl sådär. Åt middag på biteline med folk. Drack glögg med Alex och Juho.
   Igår var jag med Alex och färgade håret rött. Det blev helt olika på oss båda, det var ganska kul. Sen var vi med Juho och såg film, Amelie någonting. En frans jättebra film.

Idag ska jag vara med Lusse hela eftermiddagen, efter att ha överlevt två timmars hål efter den här lektionen. Hurra.

Heh, det blev ett skräpinlägg igen. Men det får vara så, det är trevligt att skriva utan att allt måste betyda en massa. Och det gör min blogg mindre dyster.
   Jag gillar inte dystra saker.

Johan Larsson, du är värd mindre än de som våldtar små barn

Inatt drömde jag mardrömmar hela natten och det är på grund av dig.
   Insåg också i morse att du antagligen inte kommer att ha något med min blogg att göra då du inte varit tillräckligt intresserad av mitt liv för att läsa den sedan förra månaden.
   Fattar inte att du hela veckan sagt att du älskade mig, att du i torsdags pratade om att åka till Stockholm i mellandagarna.
   Känner mig urdum som inte förstod att enda anliedningen till att få byta julklapp med mig redan nästa helg var att du skulle kunna dumpa mig sedan utan komplikationer.

Fattar inte att du talade om för Julia att du var kär i henne när du fortfarande var tillsammans med mig.
   Fattar inte att du på något sätt tror att jag vill ha något med dig att göra efter att du talat om för mig att jag är värdelös via telefon.
   Fattar inte att du tror att jag någonsin skulle kunna se på dig efter att du fått mig att förstå att jag inte är värd någonting, inte betyder någonting för någon, inte duger till någonting.
   Fattar inte att du på allvar tror att jag vill ta emot din fucking julklapp.

Fattar inte hur jag kunde lita på dig och tro på dig när du belönar två år med ett äckligt svek och en stor jävla lögn.
   Och dum som jag är så hoppas jag på att du någon dag ska kunna bevisa att jag betydde mer än så för dig.
   Jag hoppas även innerligt att du varje jävla natt ska ha svårt att sova, för ångest jagar dig i varje jävla skugga. Jag önskar innerligt och starkt att varje gång någonting händer, både bra och dåligt, ska du sträcka dig efter telefonen för att ringa eller sms:a mig, och jag hoppas smärtan efter mig slår dig i magen efter varje gång du inser att jag aldrig någonsin kommer att finnas där för dig.
   Jag hoppas, hoppas, hoppas att du ska känna dig värdelös; ett äckligt litet kryp, och att du aldrig någonsin ska kunna tro på Julia när hon säger att du gjorde rätt, eller talar om för dig att du är värd något, för Johan, du är ett äckligt svin och ingen kommer någonsin älska dig på riktigt; säger någon det, så ljuger den personen.
   Men det är mina förhoppningar, och som sagt – den dagen du kan tala om för mig varför och hur och när, med ett svar på varje fråga (inga ”jag vet inte”, för du vet visst din lilla lögnare), då kanske kanske kanske kan jag vara berädd att lyssna på dig. Och jag kommer aldrig någonsin tro på dig, tro på att det verkligen är slut förän du talar om det för mig, in reality, öga mot öga och inte via telefon.

Jag har alltid sagt att livet är för kort för att hata någon. Men vet du, gränsen mellan att älska och hata är tunnare än den mellan geni och idioti.

och jag känner inget medlidande för dig – idag är det mig det handlar om, inte dig, inte ett dugg

I’m walking on the Rocky Road
singing songs to myself
The sound in the background
are coming from my heart
It’s the sound of broken pieces
rumble around in my stomach somewhere

While I’m walking on the Rocky Road
I write poems and rimes
and I do bass sounds with my shoes
but it don’t makes any sense at all
And the mirrorglass street
tries to tell me to be stong

And I’m walking on the Rocky Road
the road with no end
Singing songs to forget my life
Playing and protecting to be some one else
Try to making the heart pieces cut up my stomach
If the do, I’m not sad no more, I’m alive no more

Du vet att jag vill veta, du vet vilka frågor jag ställt och jag vill inte se dig mer, inte prata med dig, inte förän du kan svara på mina frågor
Och du vet att jag är sårad, inte kan fatta att du ljög så förbannat jävla mycket för mig
Jag är inte värd någonting, inte värd ett piss, tommare än ett svart hål och mindre än en fjärdedels jävla atom och det är du som har fått mig sådan
Du pratade om att du ville få en chans att laga, men jag vet inte vad som finns att laga: man kan inte laga inget, eftersom ingenting inte finns, och du sa att du önskade att du kunde göra om allt, men du förstår att livet är så hårt att det bara ger en enda chans: du kan inte göra gjort ogjort, men du kan däremot tänka efter innan du gör, det är det enda jag kan ge dig.
Och om du vill göra om allt kan du ju försöka visa det istället för att skälla ut mig på telefon för att jag inte fattar någonting, men vad finns det igentligen att förstå, kan du förklara det för mig?
Du sa att det inte spelar någon roll vad man gör, alla försök slår tillbaka, slår fel, och det spelar ingen roll vad man gör, inget betyder något ändå
Men mitt liv råkade faktiskt betyda någonting för mig

 

Och den dagen du kan visa att jag betydde något för dig; du kan svara på varför du kunde tro att lögnen skulle vara bäst för mig när jag gång på gång sa att jag aldrig kan förlåta en lögn från dig och talade om för dig att är du minsta osäker på vad du vill/känner/tänker så gör slut - jag vet vad jag vill, men du måste också tycka något ibland och du måste välja utifrån dig själv inte från mig och jag fattar inte hur du trodde lögner skyddar; och jag måste få svar på varför du valde att berätta genom telefon, när du visste att jag aldrig skulle kunna acceptera att bli dumpar på annat sätt än öga mot öga
Och jag vill inte har tre fyra olika svar på allt och en massa jag vet inte instoppade här och där för det är fan inga svar, det är ursäkter, och det dagen du kan komma med Ett Svar på varje påstående/fråga jag kan tänkas komma med, den dagen ska jag lyssna på dig, kanske orka se dig igen: Och jag skiter i om den dagen är imorgon eller om tjugo år.

Och nej, det ska inte vara svar som du tror passar mig, eller påståenden som jag vill höra, det ska vara sanna svar, det ska förklaringar som inte går ut på att säga jag vet inte på tio olika sätt

 

Och jag vet att du läser min blogg, för du kan inte hålla dig från mitt liv – klarar du ändå av det ska jag hata dig för att du inte bryr sig om mig, för jo, jag bryr mig om dig och kommer alltid att göra det även fast det är tvärslut

 

 

 

 

OCH JAG ÄR INTE SÅ JÄVLA STARK SOM ALLA SÄGER SÅ SLUTA FÖR FAN ATT SÄGA ATT JAG ÄR DET FÖR NI LJUGER LJUGER LJUGER